Överraskande besked
Torsdagen den 13 september kom beskedet, det växer nått i min mage. Hur i allsindar har detta gått till?
Vi tittar och tittar på testet, och mycket riktigt, det visar ett starkt plus!
Inte kan väl vi få barn. Vi har just gift oss, i höst ska vi ut och jobba som volontärer, vi pluggar båda två OCH vi skulle ju vara bara vi två nu!
Känslorna är blandade, men efter några dagar börjar vi vänja oss vid tanken: det ÄR VERKLIGEN något som växer i mig. En del av mig, och en del av dig. Det är en del av oss i mig, och det lilla pyret ska växa och bli en egen individ en dag, det är rätt fantastiskt ändå!
Eftersom det nu i början är mest mamman som känner att saker och ting händer och har då också lättare att ta sig till det, tycker vi att det är viktigt att pappan följer med på kontrollerna och besöken till barnmorskan. Det känns bra att slippa gå dit själv.
Det är en spännande til vi har framför oss, och vi vet inte riktigt än när det är dags. Det är lite oklart, men så fort jag får veta ska ni få det också!
Än så länge känner sig mamman väldigt bra till mods, inget illamående eller kräkningar. Bara några smulor trötthet nu och då.
Frågorna är många, hur kommer det lilla pyret att se ut? Blå eller bruna ögon, lång eller kort, knubbig eller smal, och framförallt, är det en flicka eller en pojke? Pyrets mormor tror på en tjej och hon har nte gissat fel på 15 år, så då kan man ju tro att hon har rätt även denna gången. Ska man kolla upp barnets kön tycker ni? Vi har funderat fram och tillbaka, men kan inte riktigt bestämma oss. Vi får se hur det blir.
Vi tackar Gud för vårat pyre!
Vi tittar och tittar på testet, och mycket riktigt, det visar ett starkt plus!
Inte kan väl vi få barn. Vi har just gift oss, i höst ska vi ut och jobba som volontärer, vi pluggar båda två OCH vi skulle ju vara bara vi två nu!
Känslorna är blandade, men efter några dagar börjar vi vänja oss vid tanken: det ÄR VERKLIGEN något som växer i mig. En del av mig, och en del av dig. Det är en del av oss i mig, och det lilla pyret ska växa och bli en egen individ en dag, det är rätt fantastiskt ändå!
Eftersom det nu i början är mest mamman som känner att saker och ting händer och har då också lättare att ta sig till det, tycker vi att det är viktigt att pappan följer med på kontrollerna och besöken till barnmorskan. Det känns bra att slippa gå dit själv.
Det är en spännande til vi har framför oss, och vi vet inte riktigt än när det är dags. Det är lite oklart, men så fort jag får veta ska ni få det också!
Än så länge känner sig mamman väldigt bra till mods, inget illamående eller kräkningar. Bara några smulor trötthet nu och då.
Frågorna är många, hur kommer det lilla pyret att se ut? Blå eller bruna ögon, lång eller kort, knubbig eller smal, och framförallt, är det en flicka eller en pojke? Pyrets mormor tror på en tjej och hon har nte gissat fel på 15 år, så då kan man ju tro att hon har rätt även denna gången. Ska man kolla upp barnets kön tycker ni? Vi har funderat fram och tillbaka, men kan inte riktigt bestämma oss. Vi får se hur det blir.
Vi tackar Gud för vårat pyre!
