Sjukdomshistoria...
Förra lördagen alltså för 1,5 vecka sen blev Alva sjuk. Hon fick hög feber (40 grader) och var sig inte alls lik. Hon åt inget, vilket är förståligt och inte så farligt, men hon ville inte dricka heller. Hennes ögon klibbade igen och hon var allmänt medtagen. Vi fick tvinga i henne små små mängder vatten. Sent på söndagkväll, efter att ha varit typ ett kolli i 1,5 dygn ringde vi till sjukvårdsrådgivningen då hon inte heller hade kissat på hela tiden. De tyckte att vi skulle åka in.. sagt och gjort.. Vi satt i väntrummet inte mer än 20 minuter innan vi fick hjälp. Hon hade liiiite ögonfluss så vi skull ebara badda med vatten, ögondroppar fick man inte förrän det blev värre... och VÄRRE, det skulle det bli...
Dagarna gick, och febern gick inte ner. Eftersom de sa på sjukhuset att det var helt normalt typ så oroade vi oss inte. Alva låg på soffan och vilade och sov om vartannat, hon drack mycket små mängder, och åt ingenting. På tisdag morgon när hon vaknade kunde hon inte öppna ögonen. De satt fast. Helt igenklibbade var de, vi baddade och tvättade och baddade. Nästa morgon på onsdagen fick erik badda och torka i 5 minuter innan han fick upp ögonen på stackars liten. Då blödde det till och med. Måttet var rågat, jag ringde vårdcentralen och fick efter mycket om och men en läkartid. (Hon hade fortfarande drygt 40 graders feber och med alvedon gick den endast ner till 39.)
Väl hon läkaren var Alva jätteduktig och satt i mitt knä och berömde sig själv, dutti Avva, sa hon flera gånger, självklart gjorde vi det med, och även läkarna, de var väldigt imponerade av att hon gapade så snällt och lät dem lysa henne i örat. Hon var lite röd i halsen, och i örat, men ingen fara. Lungorna lät bra, men hon skulle få ögondroppar mot hennes stackars ögon.
Hade inte febern gått ner på fredagen så skulle vi kontakta dem igen. Hem och i med droppar och på en gång blev ögonen bättre.
Kvällen kom och Eriks föräldrar kom hit från Norrlandet och hälsade på. vi tyckte sedan på torsdagen när hon vaknade att hon var bättre, men Leena, Eriks mamma var av en annan åsikt. Hon tyckte att hon var mycket dålig och andades konstigt. Hon låg på soffan och liksom stånkade fram andningen. Det blev till att ringa sjukvårdsrådgivningen igen. De fick då lyssna när hon andades och sa, ÅK TILL AKUTEN PÅ EN GÅNG!! Ok, Erik höll på med vår trappa, så Leena fick följa med mej och Alva till Akuten.
Väl där skulle vi anmäla oss i receptionen, och vi behövde knappt förklara utan hon såg och hörde hur illa det var med Alva.
Hon hjälpte oss in och gav oss ett rum på en gång, Alva fick alltså gå före alla barn i kön, för att de ansåg det vara så allvarligt. Alva började bli ganska van med dessa besöken nu, så hon tog liksom fram fingret och visade personalen vad de skulle göra.. hon gapade och ville att de skulle kika i halsen osv... Efter provtagning och feberkoll (ca 40 grader fortfarande, 7 dagen i rad) kom doktorn in. Det var en barnöverläkare modell äldre och hon ingav ett stort förtroende. Hon lyssnade länge på Andningen, observerade och funderade. När hon hade undersökt färdigt konstaterade hon att det var mycket aggressiva bakterier som hade angripit vår tjej.
Begynnande lunginflammation, öroninflammation, ögonfluss och krupphosta.
Penicillin och hostmedicin skrevs ut och nu skulle hon bli bra.
Redan nästa dag märkte vi skillnad och dagen efter det var det mycket bättre.
I början var det riktigt äckligt med medicin, men nu blir hon glad när hon ska ta den och när hon har fått allt utbrister hon mmmm nam, hon är för söt!!
Nu är hon frisk igen, och tar sista penicillin kuren i morgon, vi hoppas hon förblir frisk nu ett tag framöver...
Kommentarer
Postat av: Hanna
ojojoj, stackars liten alva!!! och föräldrar, det är minsann inte lätt att ha en så sjuk tjej! så skönt att hon är bättre! Stora kramar
Trackback
