Pyret och hennes Päron

Alltid när vi ska åka från våra familjer "hemma i övik eller Åmål" skär det så grymt mycket i mitt hjärta. Givetvis för att jag för egen del tycker att det är tråkigt att ha våra familjer så långt bort. Det är riktigt tungt. Men framförallt för att jag känner att jag tar ifrån Alva en sån viktig del. Hennes farmor och farfar och kusin och all släkt där uppe, och mormor och kusiner och familj i Åmål... När jag växte upp hade jag alla, och då menar jag verkligen alla samlade på ett och samma ställe, ibland praktiskt taget bodde jag hos farmor och farfar... Det är verkligen med en stor sorg i hjärtat jag inte kan ge detta till min dotter. Jag skulle så önska att vi kunde ha alla på ett och samma ställe som hon kunde gosa och mysa med när hon ville. Nu får hon intensiva dagar då hon matas med en massa kärlek av sina nära när vi träffas. Hon tycker så grymt mycket om sin mormor, farmor och farfar. Idag när mormor åkte hem grät hon så galet mycket och det brukar hon göra när vi säger hejdå till farmor och farfar oxå... ååå jag vill inte, det gör ont... När hon vaknade, gick hon runt i lägenheten och letade efter mormor, hon hörde hur det lät ute i köket, sprang dit, men hon var inte där... då började hon gråta igen.. lilla gumman, mammas lilla flicka...