Pyret och hennes Päron

Idag blir vår älskade flicka 5 månader.
Denna tid har inneburit så mycket känslor, så mycket känslor som jag inte ens visste fanns. Känslor som gör mig helt berusad av lycka, känslor som gör mig enormt stolt, känslor som gör mej helt salig över att ha fått förtroendet att vårda detta fantastiska, underbara, sköna, vackra, envisa, gulliga, charmiga, lilla, lilla liv. Men det har oxå inneburit känslor som jag inte allt är glad över att de funnits, känslor av besvikelse, känslor av ilska, känslor av sorg, känslor av bitterhet och känslor av förlust.
Det som har gjort mig så fundersam och förundrad många gånger under denna tiden är hur två helt motsatta känslor kan ligga så enormt nära varandra. Det är tex inte EN gång direkt som jag har först suttit och tokgråtit över något, för att i nästa stund skratta åt precis samma sak.
En sak är säker, och det är att jag under denna relativt korta period tycker mig ha växt en hel del som människa. Jag har lärt känna mig själv på ett helt annat sätt än tidigare, både på gott och ont. Jag har upptäckt sidor hos mig själv som jag önskar inte fanns, men även sidor som gör mig glad och stolt att jag faktiskt innehar.
Hon växer så det knakar, och ju större hon blir ju större blir min kärlek till henne. Det är en väldigt, väldigt skön känsla.

Tänk att vi, två så små människor för världen har fått en sån enormt stor skatt att vårda, jag känner mig så enormt välsignad. Ibland när jag tittar på henne fylls mitt hjärta av kärlek och mina ögon av tårar, tårar av lycka över att ha en sån underbar varelse hos mig.

Jag är så glad och tacksam att jag NU får känns just såhär. Att hon nu kan göra mig så enormt lycklig, salig, stolt, förundrad osv.. för, för mej är det verkligen inte helt självklart. Vissa av er förstår inte alls vad jag pratar om, medans vissa förstår helt, och så kommer det att vara.

Denna tiden har gått så otroligt fort, det känns typ som att det var igår som jag låg på bb med henne i min famn, samtidigt som jag inte kommer ihåg hur det var innan hon kom, konstigt det där. Iblandd önskar jag att man kunde vrida tillbaka klockan till den 17 maj, och att jag fick göra om allt från början, ibland önskar jag det så innerligt. Men det går inte, jag vet det. Så nu får jag fokusera på att ta igen det jag missade den första tiden, genom att ge henne allt jag har, och det gör jag med glädje!!